torsdag 25 november 2010
söndag 21 november 2010
Sons of Borlänge
Hallå i stugorna!
Häromkvällen så satt jag ute på krogen och diskuterade det svenska rockbandet Mando Diao från Borlänge. Det var väldigt trevligt då jag inte lyssnat så hemskt mycket på Mando sedan jag gick i högstadiet.
En av frågorna som uppstod var givetvis vem av de två frontfigurerna man föredrar, Björn eller Gustaf. Själv har jag alltid varit ett större fan av Björn men Gustaf är totalt awesome han också. Dock är Björns röst strået vassare tycker jag, lyssna bara på mästerverket God Knows där Gustaf har verserna och Björn kommer in på refrängen.
När Mando gick på scenen i Borlänge under P&L-festivalen i somras var undertecknad där tillsammans med några vapendragare. De inledde sin konsert med att visa en svartvit film från de gamla tvätterierna i Borlänge där man fick se hur folket kämpade och slet. Hela filmen var ackompanjerad av en annan stor Borlängeson, nämligen operasångaren Jussi Björling. Efter filmen stod jag där helt tagen av den mäktiga inledningsfilmen när Peppe fällde kommentaren: ''Är det meningen man ska tagga till av det här?''. Dagens otåliga ungdom alltså, men vad kan man göra?
Ett annat grymt band från Borlänge är Sugarplum Fairy som startades av Gustaf från Mandos två lillebröder Victor och Carl. Ryktet säger att de två yngre bröderna ville vara med i Mando men nekades detta då de var för små. De startade då sitt eget band vilket jag tycker de lyckades väldigt bra med, lyssna på deras stora hit The Escapologist och se om ni håller med mig.
Häromkvällen så satt jag ute på krogen och diskuterade det svenska rockbandet Mando Diao från Borlänge. Det var väldigt trevligt då jag inte lyssnat så hemskt mycket på Mando sedan jag gick i högstadiet.
En av frågorna som uppstod var givetvis vem av de två frontfigurerna man föredrar, Björn eller Gustaf. Själv har jag alltid varit ett större fan av Björn men Gustaf är totalt awesome han också. Dock är Björns röst strået vassare tycker jag, lyssna bara på mästerverket God Knows där Gustaf har verserna och Björn kommer in på refrängen.
Gustaf, Mats, Björn, Samuel och CJ
När Mando gick på scenen i Borlänge under P&L-festivalen i somras var undertecknad där tillsammans med några vapendragare. De inledde sin konsert med att visa en svartvit film från de gamla tvätterierna i Borlänge där man fick se hur folket kämpade och slet. Hela filmen var ackompanjerad av en annan stor Borlängeson, nämligen operasångaren Jussi Björling. Efter filmen stod jag där helt tagen av den mäktiga inledningsfilmen när Peppe fällde kommentaren: ''Är det meningen man ska tagga till av det här?''. Dagens otåliga ungdom alltså, men vad kan man göra?
Ett annat grymt band från Borlänge är Sugarplum Fairy som startades av Gustaf från Mandos två lillebröder Victor och Carl. Ryktet säger att de två yngre bröderna ville vara med i Mando men nekades detta då de var för små. De startade då sitt eget band vilket jag tycker de lyckades väldigt bra med, lyssna på deras stora hit The Escapologist och se om ni håller med mig.
Sugarplum Fairy
/ Louie
fredag 5 november 2010
En kväll som denna
Ja, en kväll som denna så tittade jag in lite på statistiken som man kan göra här, där man kan se hur många olika som kollat på bloggen och hur många gånger den kollats per dygn, vecka osv.
Och jag kommer då fram till att vi har smått otroliga 100 unika läsare i veckan, trodde Magistern eller Grillmästarn detta när dom traskade över "det knarriga trägolvet" under tiden dom sa till mig
för allra första gången vad som skulle skrivas ? nej, jag tror nog inte det!
Jag fick tillbaka idèn om att ha ett så kallat video-inlägg någongång snart, men när det kommer så föreslår jag att ni kollar in det på natten, eller när ni är trötta, för det kommer nog finnas en hel del "natthumor".
Louie pratade engång om något dom kallade för Håkanism, vilket innebär något i form med att man ser Håkan Hellström som sin Gud.
Jag själv är väl ganska långt ifrån en sådan här Håganism, så länge det inte handlar om lunkens fader Håkan, för honom dyrkar jag.
Men jag har ganska svårt för låtar på svenska i helhet, lite som svenska filmer, typ Beck och sånt tråkigt.
Men det finns såklart undantag även i detta fallet, och nu Daniel Adams-Ray lyckats att få mig att tycka om en svensk låt igen.
Allt för mig, imorgon blir det fest och på lördag kalas/fest, ha det!
//Simp
Och jag kommer då fram till att vi har smått otroliga 100 unika läsare i veckan, trodde Magistern eller Grillmästarn detta när dom traskade över "det knarriga trägolvet" under tiden dom sa till mig
för allra första gången vad som skulle skrivas ? nej, jag tror nog inte det!
Jag fick tillbaka idèn om att ha ett så kallat video-inlägg någongång snart, men när det kommer så föreslår jag att ni kollar in det på natten, eller när ni är trötta, för det kommer nog finnas en hel del "natthumor".
Louie pratade engång om något dom kallade för Håkanism, vilket innebär något i form med att man ser Håkan Hellström som sin Gud.
Jag själv är väl ganska långt ifrån en sådan här Håganism, så länge det inte handlar om lunkens fader Håkan, för honom dyrkar jag.
Men jag har ganska svårt för låtar på svenska i helhet, lite som svenska filmer, typ Beck och sånt tråkigt.
Men det finns såklart undantag även i detta fallet, och nu Daniel Adams-Ray lyckats att få mig att tycka om en svensk låt igen.
Allt för mig, imorgon blir det fest och på lördag kalas/fest, ha det!
//Simp
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)