Ja, en kväll som denna så tittade jag in lite på statistiken som man kan göra här, där man kan se hur många olika som kollat på bloggen och hur många gånger den kollats per dygn, vecka osv.
Och jag kommer då fram till att vi har smått otroliga 100 unika läsare i veckan, trodde Magistern eller Grillmästarn detta när dom traskade över "det knarriga trägolvet" under tiden dom sa till mig
för allra första gången vad som skulle skrivas ? nej, jag tror nog inte det!
Jag fick tillbaka idèn om att ha ett så kallat video-inlägg någongång snart, men när det kommer så föreslår jag att ni kollar in det på natten, eller när ni är trötta, för det kommer nog finnas en hel del "natthumor".
Louie pratade engång om något dom kallade för Håkanism, vilket innebär något i form med att man ser Håkan Hellström som sin Gud.
Jag själv är väl ganska långt ifrån en sådan här Håganism, så länge det inte handlar om lunkens fader Håkan, för honom dyrkar jag.
Men jag har ganska svårt för låtar på svenska i helhet, lite som svenska filmer, typ Beck och sånt tråkigt.
Men det finns såklart undantag även i detta fallet, och nu Daniel Adams-Ray lyckats att få mig att tycka om en svensk låt igen.
Allt för mig, imorgon blir det fest och på lördag kalas/fest, ha det!
//Simp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar