Bakfullt? (+ sidestory)

Mönsteranfall, luftdueller och prisvärd korv. Ja förväntningarna var många när ett hårt bakfullt SSG B-lag lunkade ut på planen, med en respektiningivande rutin som endast kunde överträffas av den något lönnfeta domaren i sin neongröna dräkt. En sannerligen pampig syn.

Ansträngt flås redan innan(?) match hos de rödklädda

Är du FULL eller?!?! vrålas det aggressivt mot domaren. Den sluga domaren från Torsås vill ju givetvis inte vara sämre själv. Mannen med pipan burrar upp sig och väser tillbaka. Jävla GOLBÖG!?!?!

Jaha ja. Positivt är ju att Torsås domaren åtminstone inte är underbetald. Fast från ett seriösare perspektiv är nog anklagelsen "är du full eller?", på den här nivån skrämmande nära sanningen...

Gränsen mellan komedi och tragedi kan vara ytterst hårfin, jo tack. Det är svårt att undgå efter att man själv har upplevt verkligheten i 85 minuter av velade, osäker på om man borde skratta eller gråta. Någon som dock tappert försökte hålla uppe kvalitén på spelet var Emil Helgesson i den röda SSG tröjan. Han kämpade och slet men fysiska lagar hindrade idag honom från att vara över hela planen och fick till slut se sitt SSG åka tillbaka öster ut med en oval 0 i bagageutrymmet efter resultatet 3-2. Dystert.

En bitter Emil Helgesson, tillsammans med en icke desto mindre brinnande supporter

Men dagens stora KÄMPE blir ändå SSG:s allra egna nummer  8 ”Mackan” (klåparen) som hade sin personlig lilla duell mot tyngdkraften idag. Då han upprepade gånger fick ett smakprov av mörbylångagräsets o så bittra arom. Jag vet inte varför, men något säger mig bestämt att den gossen fick ett par droppar för mkt av det goda framåt småtimmarna....

VT:n?? o.O

Iklädd den blåfärgade tröjan nummer 7, Simon Andersson däremot var atleten som gav mest valuta för pengarna. Tro mig när säger gott folk, att det inte skulle behövts många övertidsminuter till innan Andersson bokstavligttalat hade lyft upp och burit sina ej så fullt vältränade medspelare på sina bara axlar. Samtliga skribenter (jag och Simon) på bloggen står bakom mig när jag , utan ens det minsta spår av tveksamhet i min röst, utnämner detta guldkorn till matchens lirare! Simon Andersson: en tidslös förebild inom ölandsk fotboll.

VT:n på sin sista vandring mot Frösslunda-tippen, aka
 Möckelmossen

I brist på annat från bildarkivet.

Ehuru* inga större stordåd uträttades på Arena Skansen denna blåsiga söndagseftermiddag  så kommer vi inte runt faktumet att B-lags fotboll har och kommer alltid behålla sin egna, exotiska tjusning!

* Ehuru = fastän

/ en åldrad Magister