Efter 5 pissepauser, en märkbart högre alkoholhalt i blodet (vilket i synnerhet gällde en Lunken, som redan vid denna tidiga timme började visa tendenser på odrägligt beteende) och en lättare ryggsäck med mystiska bantningsmetoder, så var vi äntligen på plats vid det mytomspunna Björket!
Just som jag själv, Nils och Lunk gick där och fyllesvamlade om BK Norras få triumfer (något trivalt om de ens existerar) med månljuset i våra plyten, nådde en ström av Bondessons förtrollade toner våra öron. Innan vi visste ordet av ryckte det i både fötter och höfter och vi finner oss själva dansande likt indiska kobror, graciösare än vad vi tidigare trodde våra kroppar var fysisktkapabla till mot inträdet då vi inte längre var förmögna att tygla oss.
 |
| Sponsor denna kväll var Ölands Bank som försåg oss med en ryggsäck. |
Vid inträdesprotokollet satt denna kväll en minst sagt extraordinär murvel med vit smäck, en gnutta intoxikerad bör tilläggas. Likt en kemiskreaktion omvandlade gubben den näpna Jenny Lind och orden ”Ja mitt namn var Philip Aldebert” till ett mumlande ”Jaha Fredrik, nu tar ni det lugnt grabbar” och rafsade vingligt ner ett par kråkfötter, i en längre rad av totalt oläsligt klotter. Utan att lägga ner större tankeverksamhet på de synpunkter som eventuellt kan finnas angående Björkets administration, traskade jag och Grefven muntert vidare, tätt följda av en konstant ölhävande Grillmästare (Lunk)…
/ Magistern
/ Magistern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar